Från misstanke till behandling

Hur går det till när en diagnos fastställs? Kan man förvänta sig behandling inom rimliga ledtider? Mats Hedlund har gedigen erfarenhet som urolog och behandling av prostatacancerpatienter. Här förklarar han de steg du som drabbad går igenom.

1. Inledande PSA-test

Om du misstänker att du kan ha prostatacancer ska du kontakta din vårdcentral för att ta ett PSA-test. Blodprovet används för att bedöma risken för prostatacancer och följa dess utveckling. Ett förhöjt PSA-värde behöver inte bero på cancer och det kan finnas flera naturliga orsaker till ett högre värde. Många äldre män har en godartad prostataförstoring och andra har kroniskt förhöjda värden. Testet ska inte heller tas om du har en infektion i urinvägarna eftersom resultat sannolikt kommer bli högre då. Äldre män har även ett högre normalvärde än yngre. Men trots felkällorna är det viktigt att du går och mäter ditt PSA vid misstanke om cancer. Ditt PSA-värde blir en första indikation på om du kan ha prostatacancer.

2. Standardiserat vårdförlopp

I Sverige har vi något som kallas för standardiserat vårdförlopp som gäller vid flera olika sjukdomstillstånd. Det innebär att du ska uppleva en välorganiserad och professionell utredning och vård, utan onödig väntetid, oavsett var i landet du bor. Om du har ett förhöjt PSA-prov skriver din läkare en remiss till en urologspecialist och berättar för dig varför du bör utredas, hur det går till och när du kan få besked om du har cancer eller inte. Det går ofta snabbt att få kallelser till undersökningar i ett standardiserat vårdförlopp.

3. Vävnadsprov och diagnos

Beroende på var du bor kommer du att remitteras till antingen en urologisk klinik eller öppenvårdsurolog för utredning. Du får genomgå en biopsi, som är ett vävnadsprov från prostatan. Urologen känner på din prostata för att se om den är hårdare och knöligare än vanligt och vävnadsproverna tas med tunna biopsinålar under lokalbedövning. Ibland tar man hjälp av en magnetkamera för att rikta biopsinålarna, så kallad fusionsbiopsi. Svaret på biopsin ges vanligtvis inom två veckor.

4. Omfattande granskning av tester

När diagnosen är satt sker ytterligare granskning av biopsierna under en så kallad multidisciplinär konferens. En patolog, onkolog, urolog, kontaktsjuksköterska och ibland även kurator träffas och diskuterar vilken behandling du bör få. Proverna utvärderas och man tar fram ett förslag till fortsatt behandling.

5. Möte med urolog och patolog

Nästa steg i utredningen innebär att du får träffa en urolog igen under ett längre möte. Nu deltar även en patolog och läkarna hjälps åt att informera om olika behandlingar och berättar om vilka biverkningar du kan vänta dig. Nu meddelas även den behandling som är mest lämplig för dig. Du bör ha en anhörig med under detta möte eftersom det kan vara mycket information att smälta ensam. I anslutning till den här träffen bestämmer du dig för om du vill genomgå behandling eller om du vill avvakta och gå på regelbundna kontroller, så kallad aktiv monitorering, där cancerutvecklingen noga följs upp. Om beslutet känns svårt att ta får du möjlighet att komma på ett ytterligare besök.

6. Behandling

Det finns flera olika behandlingar mot prostatacancer där operation, strålning, aktiv monitorering eller hormonell behandling hör till de vanligaste. Ledtiderna för operation varierar beroende på var i landet du bor. Vid strålning är det vanligt att en förbehandling sätts in med hormoner under tre månader för att göra prostatakörteln mer känslig inför strålningen. Aktiv monitorering innebär PSA-kontroller var tredje eller sjätte månad med samtidig palpation (läkaren känner med fingret) av prostatan. Där ingår numer även en magnetkameraundersökning och en ytterligare biopsiomgång innan man kan erbjuda patienten aktiv monitorering. Hormonell behandling är en bromsande behandling som kan ha god effekt under många år med begränsade biverkningar. Läs mer om de olika behandlingarna.