Olika behandlingar

Att behandla eller inte behandla? En stor fråga, med olika svar. Här presenterar vi de vanligaste behandlingsalternativen för dig med prostatacancer.

Det finns en uppsjö av behandlingar att välja mellan och det kan lätt kännas överväldigande att ta sig igenom den snåriga djungel som behandlingsalternativen faktiskt är.

Läkare kan alltid rada upp för- och nackdelar och rekommendera dig det alternativ de anser är mest lämpligt. Men i slutändan är det du själv som tar det avgörande beslutet. Därför kan det kännas skönt att läsa in sig på de olika behandlingsmetoderna innan du gör ditt val. Kom ihåg att du alltid har möjlighet att få en ny medicinsk bedömning (second opinion) om du känner dig osäker på din läkares rekommendation.

Operation

Att operera bort prostatan är ett ganska stort ingrepp men det är stor chans att du blir helt botad från cancern. Operationen kallas för radikal prostatektomi och utförs om cancern inte har spridit sig utanför prostatan. Ingreppet sker vanligen via robotassisterad titthålsteknik där instrumenten förs in i kroppen via sex små snitt på magen. Hela prostatan samt sädesblåsorna opereras bort.

Impotens och inkontinens är två vanliga biverkningar vid operation och runt 50 procent blir impotenta. Vid impotens skadas nervtrådarna som aktiveras under erektion, men förmågan till erektion kan ofta återhämta sig till viss del efter några år. När det gäller inkontinens, svårigheter att hålla urinen, som också drabbar många patienter så kan läckaget bli bättre efter några veckor eller månader. Runt 20 procent får bestående dagligt urinläckage. Risken för återfall drabbar ungefär en fjärdedel av de som opererats.

Strålbehandling

Ett alternativ till operation som ger lika goda möjligheter till bot är strålbehandling. När tumören växer utanför prostatakörtelns kapsel kan strålbehandling ofta fungera bättre än enbart operation då strålningen kan ges med större marginal utanför prostatan. Det finns två olika typer av strålbehandling, yttre och inre. Valet mellan yttre och inre behandling beror bland annat på tumörens storlek och hur cancern graderats på Gleasonskalan.

Vid yttre strålbehandling ges vanligen en liten stråldos varje eller varannan vardag under fyra till åtta veckor. Inre strålbehandling innebär att ett litet radioaktivt ämne förs in i prostatakörteln med hjälp av nålar. Ingreppet sker med narkos eller ryggbedövning. Strålbehandlingen känns inte alls men kan ge biverkningar på grund av att friska celler skadas. Det är vanligt att få övergående urinträngningar och diarré. Även erektionsförmågan påverkas vid strålbehandling, men oftast inte lika mycket som vid operation. Vanligtvis sker det gradvis under några år. Cirka 10 procent får bestående biverkningar där besvär från ändtarmen är vanligast. Om cancercellerna ser elakartade ut i mikroskop (Gleasonsumma 8-10, ibland även 7) kan hormonell behandling ges i samband med strålbehandlingen.

Hormonell behandling

Prostatacancer kan bromsas med hormonell behandling. Alla prostatacancerceller behöver testosteron för att växa, men med den hormonella behandlingen hindras kroppen från att producera det manliga könshormonet. Därmed kan hormonell behandling hålla cancern i schack även om den har spridit sig. Behandlingen kan ske på olika sätt och en lösning är att operera bort testiklarna (kastrering). När testiklarna är borta försvinner produktionen av testosteron för gott. En biverkning är att den sexuella lusten oftast försvinner och förmågan att ha samlag upphör. Även muskelkraften och orken kan minska, vilket gör att risken för urkalkning av skelettet ökar. Hjälp finns att få i form av olika hjälpmedel.

Cytostatikabehandling

När cancern har spridit sig utanför bäckenet redan vid diagnos brukar hormonbehandlingen kombineras med fyra månaders behandling med läkemedlet docetaxel, om patienten bedöms klara den tuffa behandlingen. Docetaxel är ett cytostatikum (cellhämmande läkemedel) som ges med dropp in i blodet var tredje vecka. Det kan även användas för behandling i senare skeden av prostatacancer när sjukdomen inte längre bromsas av hormonell behandling.

Cellgifterna påverkar även de friska cellerna och gör så att de delar sig snabbt. Det förklarar biverkningar som håravfall, illamående, sköra naglar och diarré. Biverkningarna försvinner när behandlingen är avslutad men en del kan få bestående besvär med känselnedsättning i händer och fötter. Cytostatikabehandling är inte lämpligt för de äldsta och mest sjuka patienterna.

Medicinsk kastrering

Denna behandling innebär att testosteronproduktionerna stoppas med hjälp av läkemedel som påverkar hormoncentrum i hjärnan. Behandling sker med injektioner eller implantat med 1-12 månaders mellanrum. Effekten av behandlingen är densamma som kirurgisk kastrering, likaså biverkningarna. En skillnad är att medicinsk kastrering inte är oåterkallelig.

Ytterligare ett sätt att hämma produktionen av testosteron är att injicera det kvinnliga könshormonet östrogen en gång i månaden. Behandlingen leder till minskad sexuell lust och brösten kan börja växa, vilket går att motverka genom att bestråla bröstkörtlarna innan behandlingen påbörjas. Man kan även blockera de manliga könshormonernas stimulerande effekt på cancercellerna med tabletter, antiandrogener.

Aktiv monitorering

Tumörer som inte har spridit sig och växer långsamt kallas för lågrisktumörer. Om läkarna bedömer att du inte behöver behandlas omedelbart kan du få gå på regelbundna kontroller istället. Du slipper därmed biverkningar ett antal år. Eventuella behandlingsinsatser avvaktas och du får gå på kontroll ungefär var sjätte månad. Vid kontrollerna får du lämna PSA-prov och läkaren känner på tumören genom ändtarmen. Behandling startas om kontrollerna visar att cancertumören börjar utvecklas.

Källa: Cancerfonden, Karolinska Institutet